Jag kommer ihåg när jag var liten. När jag såg dom "stora barnen" och alt jag tänkte var att jag ville vara en av dom nu på en gång.

Nu är jag där och jag önskar att jag inte hade tänkt sådär. Jag önskar att jag hade förstått hur perfekt allt var då.
Att jag hade njutit av varenda sekund av det jag hade då. Men det gjorde jag inte, jag bara gick omkring och ville bara att tiden skulle gå så att jag kunde bli stor.

Nu är jag stor och allt är inte så perfekt som jag hade väntat mig, inte ens i närheten.
Jag har redan gjort så många saker som jag ångrar att jag gjorde.
Jag har gjort misstag, men jag lär mig av de misstag jag gör nu.

Det konstiga är att vissa av de här misstagen visste jag precis hela tiden att jag skulle göra, någongång i mitt liv skulle jag göra dom. Men av någon anledning gjorde jag dom ändå. Jag förstår aldrig riktigt varför jag gjorde så.
Men jag skulle tro att det var spänningen i det, jag ville göra misstag så att jag kunde lära mig.

När jag var liten ville jag också träffa nya vänner. Nu står jag här och det är precis det jag gjort.
Jag har inte mina gamla vänner kvar längre. Vi har helt enkelt gått olika vägar. Men jag önskar att vi hade hållt kontakten. För jag saknar dom faktiskt.

När jag var liten ville jag veta hur det kändes att skratta sådär. Nu vet jag det. Jag har stunder då inget skulle kunna bli bättre. Då jag är lyckligast i hela världen känns det som. Jag har mycket andra inte har faktiskt.
Dom stunderna är jag nöjd, jag är nöjd precis som det är.

Ja, nu är jag tonåring. Jag har gjort dumma saker, jag har förlorat vänner, jag har varit så otroligt osäker, jag har mått som skit, jag har varit så lycklig att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Det är såhär det är att vara tonåring helt enkelt livet går upp och ner. Saker är så komplicerade ibland, men sånt är livet.
Varje dag lär jag mig, jag lär mig av felsteg och jag lär mig av de steg jag tar rätt.
Jag inser redan saker som jag gjort fel under min tid som tonåring, men jag har en massa tid kvar och en massa mer misstag jag kommer att göra och det är så det är bara.

Nu är jag inte liten längre, nu är jag ett av dom "stora barnen" och visst det kan vara skit ibland men på något sätt är det underbart ändå.
/D